Det är inte första gången Didier Sandström hamnar i kläm med rättvisan – redan år 2013 struntade nämligen den gamla nova-polisen i att rapportera en kollega som kissade offentligt inför förbipasserade intill Stockholms Stadion
Mannen som urinerade offentligt blev till en början konfronterad av poliser som inte identifierade den urinerande mannen direkt som polis och den urinerande polisen vägrade till en början uppge vad han heter och vem han var – men när han sedan uppgav att han var polis förändrades situationen till fördel för mannen – brottet rapporterades helt enkelt inte och Didier Sandström som vid tillfället arbetade som gruppchef varnades allvarligt av Polisens personalansvarsnämnd.
Didier Sandström varnades redan år 2013 för händelsen när den urinerande polisen aldrig rapporterades för brott
Det kan tyckas vara en bagatell att polismannen inte rapporterades för att han urinerat offentligt av Didier Sandström men problemet är större än så då vi har poliser som exempelvis Didier Sandström som väljer att inte rapportera sina kollegor för olika allvarliga brott.
Har vi poliser som vägrar att rapportera andra människor för brott bara för att dessa råkar ha samma arbetsgivare så kan vi givetvis utgå ifrån att Didier Sandström många gånger tidigare gjort samma sak. Vilka brott kan det ha handlat om då? Det får vi kanske aldrig reda på dock ska vi göra det klart för oss att oärliga poliser som håller varandra om ryggen för att undvika att lagföras för brott är ett mycket allvarligt problem vi ser mer av i Sverige.
Det kan också tyckas vara väldigt märkligt att något som aldrig skulle ha rapporterats d.v.s gällande den urinerade poliskollegan trots det ändå kommer till allmänhetens kännedom och detta framstår då som att vi har ett stort antal poliser som inte ens klarar av att hålla en hemlighet inom sin egen krets och åker istället fast offentligt för att inte lyckas hålla tyst om att deras kollega urinerade offentligt i Stockholm.
Går det verkligen att lita på svensk polisen? Givetvis inte!
