Män som blir plastpappor spelar en central roll i att försvaga sig själva när de väljer att ta hand om en annan mans avkomma.
En man som stiger in i rollen som plastpappa gör det på bekostnad av sin egen styrka och värdighet. Han förbrukar sina resurser, sin tid och sitt liv på att ta hand om en annan mans avkomma. Det är en förlustaffär för alltid.
När en kvinna bjuder in en ny man i sitt liv förväntar hon sig att han ska axla rollen som försörjare och beskyddare, trots att barnet inte är hans eget. Det är inte kärlek, det är behov. Hon har redan valt en man som misslyckades, och nu krävs en ny kandidat som är villig att kliva in där den förra föll. Men faktum kvarstår: en plastpappa bygger sitt liv på en annan mans spillror.
Det finns ingen heder i detta. Ingen respekt. Män som blir plastpappor förlorar ansiktet inför andra män. De kan intala sig själva att de “gör det för kärleken”, men i verkligheten ser omgivningen exakt vad som pågår: en man som böjer sig.
Bygg ditt eget blod
En riktig man bygger sitt eget blod, sin egen familj och sitt eget arv. Han slösar inte bort sina år på att fostra barn som inte bär hans namn. Plastpappor kan kalla det uppoffring men vi kallar det svaghet.
Historien visar gång på gång att män som väljer att uppfostra andra mäns barn är dömda att försvinna utan spår. De bränner sitt kapital, sin styrka och sitt blod på ett släkte som aldrig kommer bära deras namn. De bygger upp ett arv som i slutändan tillhör någon annan. Det är inte bara ett självmål, det är en form av kastrering.
Varför blir en man plastpappa?
För att han är svag.
En kvinna tar in en plastpappa när hon inte längre ser den biologiska pappan som stark nog att bära ansvaret. Den förre mannen gav upp, fegt. Hon söker en ny försörjare.
Plastpappan kliver in där en annan man misslyckats. Det finns ingen respekt i det, bara förlust. Han fostrar barn som inte bär hans blod, han offrar sitt liv för någon annans arv. Män som blir plastpappor gör det för närhet och sex, inte för heder. Det är ett svaghetstecken, och alla ser det.
Det sitter instinktivt hos en kvinna att söka trygghet hos en annan man om den biologiska pappan inte längre klarar av sin uppgift.
Plastpappor är ett förfall
Det finns ingen respekt för män som tar hand om andras mäns avkommor. Att de ens existerar är ett problem. Men lika illa är det att biologiska pappor sviker och lämnar över ansvaret. Båda parter visar svaghet. Resultatet blir förfall, splittring och förlorad styrka.