Man får tycka vad man vill om kriminella – du kanske hatar eller föraktar dem, och ofta håller jag faktiskt med dig. Det är helt rimligt att avsky deras handlingar eftersom de förstör och smutsar ner hela samhället. Men rikta inte samma hat mot rättvisan, för då riskerar du att en dag själv drabbas av orättvisa. Underlätta inte för uppenbar orättvisa att få fäste – den sprider sig snabbt vidare. Det vi ser i Sverige idag är en rättsskandal av sällan skådat slag. Under åren efter att fransk polis hackade och avlyssnade Encrochat-servrarna har hundratals svenskar dömts till decennier i fängelse. Domstolarna har köpt åklagarnas analyser nästan helt okritiskt. Resultatet? En våg av domar som skickar oskyldiga män bakom lås och bom – utan att de själva någonsin hållit i vare sig narkotika eller vapen.

En utredningsmodell byggd på indicier

Encrochat-bevisningen i Sverige bygger i grunden på en enkel logik: Om vi kan koppla en anonym chatt till en person, så är allt som skrivits där bevis på att just den personen begått brottet. Men i praktiken är den logiken djupt bristfällig. Varför? För att hela modellen hänger på indicier, inte på direkta bevis.

Det handlar om:
✅ Språkbruk och stil i chattar – som är subjektivt.
✅ Geopositioneringsdata – som ofta är grova, inexakta och ibland visar helt andra platser än den misstänktes vanliga telefon.
✅ Bilder och detaljer i chattarna – som kan delas mellan flera personer.
✅ Och slutligen – ett åklagarnarrativ som domstolarna sväljer rakt av.

Alternativa gärningsmän ignoreras

Ett av de största problemen i dessa mål är att domstolar helt verkar ha gett upp principen om att pröva alternativa gärningsmän. I många fall delar personer i de här nätverken Encrochat-telefoner med varandra. Aliaset lever vidare – även när användaren byts ut. Det är en känd strategi i dessa miljöer.

I vissa kretsar – är det en medveten taktik att låta flera personer ha tillgång till samma Encrochat-användarnamn eller samma krypterade telefon.

Varför?
✔️ För att skapa förvirring.
✔️ För att göra det svårare för polisen att bevisa exakt vem som skrev vilket meddelande.
✔️ För att sprida ansvaret – ingen kan säkert bindas till alla konversationer.

Resultatet? Någon som kanske använt aliaset några månader i början döms för åratal av konversationer och brott som någon annan kan ha utfört långt senare.

Geopositionering som inte håller

En annan skandal är hur domstolar behandlar geopositioneringsdata. Åklagare pekar triumferande på tillfällen då Encro-telefonen och den misstänktes vanliga telefon befinner sig i närheten av varandra. Det tas som bevis för att det måste vara samma användare.

Men vad händer när telefonerna befinner sig på helt olika platser? När Encro-telefonen är i en annan stad? Då avfärdas det plötsligt som oviktigt eller ”inte tillräckligt säkert”.

Domstolar verkar helt enkelt bara ta fasta på den data som stöder åklagarens teori och blunda för allt som motsäger den.

En livsstil som inte förstås

Kärnan i skandalen är att rättsväsendet inte förstår de miljöer de dömer över. Många av de här killarna har ett liv som inte liknar något annat i Sverige. Att dela en säker telefon? Helt normalt. Att flera personer har lösenordet? Självklart. Att låna ut den till en kusin eller vän? Inget konstigt.

Men för åklagare och domare – som ofta är äldre och lever i en helt annan verklighet – är det ofattbart. De vill ha tydliga, enkla historier: En telefon = en användare = en brottsling. Och eftersom Encrochat är anonymt går det att klistra den historien på vem som helst som råkar vara i närheten.

Resultatet: Oskyldiga i svenska fängelser

Konsekvensen är brutal. Unga män döms till 7, 8, 10 eller ännu fler år i fängelse på enbart indiciekedjor. Inga beslag, inga vittnen, inga överlämningar. Bara chattar från en anonym app – som kan ha skrivits av vem som helst.

Många av de dömda har aldrig sett narkotikan som åklagaren påstår att de sålt. De har aldrig tagit emot pengarna. De har kanske haft kontakt med någon i nätverket – men de är inte den person som använt Encro-telefonen.

Trots det sitter de idag inlåsta i svenska fängelser, ibland för de allra längsta narkotikadomarna vi har.

En rättsskandal som måste upp i ljuset

Sverige har länge slagit sig för bröstet som en rättsstat där skuld ska bevisas bortom rimligt tvivel. Men Encrochat-domen är ett hån mot det idealet.

Domstolar har i praktiken överlämnat sin kritiska granskning till åklagaren. De har slutat fråga vem som faktiskt skrev meddelandena. De har slutat kräva riktiga bevis.

Och de har fullständigt ignorerat den verklighet där dessa nätverk fungerar – där alias delas, telefoner lånas och användare växlar.

Slutord

Vi har fått en rättsapparat som dömer på rykte och roll snarare än bevis. Som säger:

“Du är ju den du är. Klart det var du som styrde allt.”

Det är inte rättssäkerhet. Det är inte rättvisa.

Och det är hög tid att vi kallar det vad det är: en rättsskandal.