Det var enkelt för Tito att vinna support – helt enkelt säga att man är för alla, roffa åt sig pengar och dela ut ”gratis” bröd till de fattiga som än idag inte ens förstår vems bröd de faktiskt åt ifrån.
Man måste komma ihåg och inte låta sig luras, många ville inte ens vara en del av Jugoslavien men man hade helt enkelt ingen ork, kraft eller vilja att göra något åt saken – tills helvetet till slut brakade loss och där fick vi se bosnier, serber, slovener, kroater, montenegriner, makedonier och albaner hata och skära halsen av varandra trots att Tito försökte intala dessa om att de är ”bröder”. Så snabbt gick det. Från att dagen innan vara bröder till dagen efter vilja skära halsen av varandra.
Manipuleringen var där, ingen var nöjd förutom de som faktiskt fick något gratis. Jugoslavien är som vilket annat korrupt land vi idag ser. Man tar från de få som faktiskt har något, tystar de, sätter de i fängelse om de är för högljudda för att sedan dela ut kapitalet till de fattiga så kallade ”jugoslaver”
Vips har du nöjda ”jugoslaver” som än idag inte förstår att det som var så bra i Jugoslavien bekostades med tvång och lidande av andra. Man kan än idag höra hur bra vissa hittepå jugoslaver tycker att Jugoslavien var, men aldrig någonsin har dessa ägnat en tanke åt vem som led för att dessa hittepå jugoslaver skulle ha det så bra.
Jugoslavien kraschade helt enkelt för att det var ett hittepå land ingen ville ha förutom bidragstagarna
Vem ville egentligen ha ett Jugoslavien? Man hör ofta från bidragstagarna att det var så bra i Jugoslavien. Klart det var bra för en bidragstagare, åka buss för små pengar, få gratis bröd varje morgon, resa runt i Jugoslavien och sova gratis i skolsalar. Inga bekymmer. Men med bidrag är det alltid någon annan i bakgrunden som lider och är missnöjd.
Jugoslavien levde helt enkelt på lånad tid med en ekonomi som aldrig hade överlevt. Man behöver inte vara en ekonom för att förstå att Jugoslaviens ekonomi kan skina en kort tid för att sedan smulas sönder automatiskt vilket också skedde.
Här nedan ser vi en del pinsamma siffror från Jugoslaviens tid.
År | Skuld | Inflation | Arbetslöshet |
---|---|---|---|
1954 | $400 miljoner | ||
1965 | $1.2 miljarder | 34.6% | 6.6% |
1971 | $3.177 miljarder | 30% | 6.7% |
1973 | $4.7 miljarder | 20% | 9.1% |
1980 | $18.9 miljarder | 27% | 13.8% |
1982 | $20 miljarder | 40% | 14.4% |
1987 | $21.961 miljarder | 167% | 16.1% |
Jag skulle kunna skriva en artikel om Jugoslaviens inflation och det i sig är en tragisk berättelse men för att korta ner allt håller vi oss korta.
Jugoslaviens ekonomi kan kort jämföras med en tjuvs ekonomi. Man tjuvar 1 miljon kronor från en förmögen man och ger den miljonen till 20 jugoslaviska familjer. De kommer vara nöjda några månader men när den förmögne mannen inte finns tillgänglig för att stjäla ifrån så kommer ju de 20 jugoslaviska familjerna inte ha några pengar mer. Det var kul så länge det varade, Jugoslavien hade aldrig någonsin kunnat leva vidare på sin korrupta modell där man jämsides försökte lura i folk att de är bröder.
Det enda bra som kom från Jugoslavien var sporten. Man fick se riktiga lagsport med mycket talangfulla spelare. Allt annat var skräp som aldrig hade kunnat överleva ändå.
Det är pinsamt att se Jugoslavien som en slags nostalgi och drömma sig tillbaka till en skitig federation ingen ville ha
Att drömma om ett Jugoslavien år 2023 visar brister hos människor att blicka framåt och ta tag i sina egna liv. Man drömmer om en union ingen vill ha idag. Man vill alltså tvinga bosnier, serber, slovener, kroater, montenegriner, makedonier och albaner att ännu en gång försöka att vara bröder. Glöm det, dessa människor vill inte vara bröder. De kan vara vänner men absolut inga bröder.
Dessa hittepå ”jugoslaver” får göra som de alltid gjort – drömma sig vidare till nya bidrag från annat håll.