Den allmänna bilden av kvinnlig rösträtt framställer ofta kvinnorna som förtryckta, kämpande för sina rättigheter. Denna bild är dock en missuppfattning, skapad av politiska och ekonomiska intressen som ville styra samhällets utveckling.

Rösträtten infördes – men inte utan begränsningar

År 1921 markerade det första valet där både män och kvinnor kunde rösta under de nya rösträttsreglerna. Men ”allmän och lika rösträtt” var inte helt och hållet genomfört vid denna tidpunkt. Det fanns fortfarande vissa begränsningar:

• Män och kvinnor som mottog fattigvård hade inte rösträtt förrän detta krav avskaffades 1945.
• Vissa grupper, som personer under förmyndarskap eller dömda för brott, var fortfarande exkluderade, både bland män och kvinnor.

Det är också viktigt att notera att före reformerna 1918-1921 hade endast 55-60% av alla vuxna män rösträtt, vilket innebar att ungefär 40-45% av männen inte kunde rösta. Både män och kvinnor var tidigare uteslutna från rösträtten om de inte uppfyllde specifika ekonomiska och sociala kriterier.

Feministiska män och statens intressen

Under 1800- och 1900-talet använde progressiva män idéer om ”jämlikhet” som ett verktyg för att omforma samhället. De framställde kvinnors arbete i hemmet som mindre värdefullt i jämförelse med lönearbete och drev igenom reformer som kvinnlig rösträtt och ekonomisk integration. Historiker har noterat att dessa förändringar inte var ett svar på kvinnors egna krav, utan snarare en strategi för att expandera arbetskraften och stärka statens ekonomiska kontroll, genom att driva på förändringar som skulle gagna den växande offentliga sektorn och dess behov av arbetskraft.

Rösträttens verkliga syfte

Även om rösträtten skapade nya möjligheter för kvinnor, är det viktigt att erkänna att dess främsta syfte var att stödja statens och progressiva mäns intressen, på bekostnad av familjestrukturer. Rösträtten var ett verktyg för att integrera kvinnor i arbetskraften och stärka statens inflytande och inte en befrielse för kvinnor.

Missförståelsen om kvinnors kamp

Ofta är det män som är drivande i stora samhällsförändringar, och rösträtten var inget undantag. Många män på den tiden, särskilt progressiva och feministiska män, förespråkade att kvinnor skulle bli mer som män, att kvinnor skulle lämna sin traditionella roll i hemmet för att arbeta och bidra ekonomiskt. Rösträtten blev en del av denna omställning – inte en fri rättighet, utan en förutsättning för att integrera kvinnor i arbetslivet och öka samhällsproduktionen.

Denna utveckling påverkade familjelivet djupt. Kvinnor tvingades ta på sig en dubbel börda, att både vara mödrar och arbeta utanför hemmet. Detta ledde till slitage både på kvinnorna själva och på familjestrukturen – en förändring som gynnade samhällsekonomin men inte kvinnornas välmående. Detta moderniseringsprojekt var inte ett erkännande av jämlikhet, utan en kalkylerad reform där samhällets ekonomiska behov prioriterades framför kvinnors och familjers välmående.

Kvinnor som motsatte sig rösträtten

Många kvinnor, som förstod de praktiska konsekvenserna av rösträtten, motsatte sig denna förändring. De såg inte rösträtten som en befrielse, utan som ett sätt att påtvinga dem en ny börda.

Exempel på kvinnor som motsatte sig rösträtten inkluderar:

• Josephine Dodge, grundare av Anti-Suffrage Association i USA, hävdade att kvinnor redan var representerade genom sina makar och söner: ”Att ge oss rösträtt är att tvinga oss in i en värld där vi inte hör hemma.”
• Grace Saxon Mills i Storbritannien, som ansåg att rösträtt skulle dra kvinnor bort från deras viktigaste uppgift – att fostra och stärka familjen.
• Emily G. Balch i USA, kritisk till att rösträtt enbart skulle innebära ytterligare bördor för kvinnor utan att ge dem verklig makt eller inflytande.

Sambandet mellan kvinnors rösträtt och en växande offentlig sektor

En följd av kvinnors rösträtt var en politisk omställning där fokus flyttades mot social trygghet, sjukvård, utbildning och välfärd – områden som gynnades av en större offentlig sektor. Detta har resulterat i skyhöga skatter och en allt tyngre börda på de produktiva delarna av samhället, särskilt män i den privata sektorn.

Denna utveckling stärkte statens kontroll och förstärkte beroendet av en expanderande offentlig sektor, i linje med de progressiva mäns politiska ambitioner.

Romantiserad bild av kvinnors ”frigörelse och självständighet”

Cirka 80% av offentligt anställda i Sverige är kvinnor, medan män dominerar den privata sektorn och står för en stor del av skatteintäkterna som finansierar dessa jobb. Detta skapar ett system där män indirekt försörjer kvinnor genom skatter.

Offentligt anställda kvinnor kan känna att de har uppnått ekonomisk självständighet och frigörelse, särskilt när de påminns om det falska narrativet om ”kvinnors frigörelse”. Men i verkligheten är deras löner helt beroende av skatteintäkter som i huvudsak kommer från mäns arbete i den privata sektorn. Denna dynamik skapar en illusion av självförsörjning och frigörelse, där den faktiska beroendekedjan – som grundar sig i mäns ekonomiska prestationer – medvetet förbises för att upprätthålla den ”romantiserade bilden av kvinnors frigörelse”.

Rösträtten hos offentligt anställda förstör samhället

Offentligt anställdas rösträtt är motorn bakom en offentlig sektor som ständigt växer utan gränser. Genom att rösta för ökade resurser till sin egen sektor driver de fram mer kontroll, fler meningslösa jobb och en alltmer ineffektiv byråkrati. Detta sker inte av en slump – det är en inneboende brist i den demokratiska modellen.

Offentligt anställdas rösträtt måste begränsas för att bryta den destruktiva cykel där de röstar för att stärka sin egen sektor på bekostnad av samhällets verkliga drivkrafter – de produktiva och värdeskapande människor som bygger framtiden. Det är förståeligt att offentligt anställda prioriterar sin egen försörjning och säkerställer mat på bordet genom att rösta för en större offentlig sektor. Men detta sker genom att dränera resurser från den privata sektorn, underblåsa ineffektivitet och belöna en svällande byråkrati. För att samhället ska kunna bryta sig loss från den svällande offentliga sektorn krävs hårda och nödvändiga åtgärder för att begränsa dess politiska inflytande. Denna bubbla av byråkrati och ineffektivitet dränerar samhället på resurser, kväver kreativitet och innovation med överreglering och försvagar de krafter som faktiskt bygger och driver utvecklingen framåt.

Ingen fråga om rättvisa

Kvinnlig rösträtt var aldrig en fråga om rättvisa eller jämställdhet, utan ett politiskt verktyg för att främja statens och progressiva mäns intressen. Genom att förstå hur dessa förändringar formades och utnyttjades kan vi bättre analysera dagens konsekvenser – de obalanser som skapades och de utmaningar vi nu står inför. För att bygga ett stabilt samhälle krävs det mod att ifrågasätta de strukturer som har styrt oss och omforma dem för att återställa balans och hållbarhet.