När en offentlig försvarare utses kan den misstänkte själv välja en advokat eller låta domstolen fatta beslutet. Många förutsätter att domstolen säkerställer att en kompetent försvarare utses, men i verkligheten styrs processen av kölistor och bristfälliga krav, snarare än faktisk erfarenhet och skicklighet.

Tilldelningen sker främst genom turordning, där en advokat får uppdraget oavsett kompetens. Även vid de allvarligaste brotten, där kvalifikationskrav finns, är dessa ytliga och enkla att kringgå.

Svaga kvalifikationskrav ger falsk trygghet

För att få försvara någon där minimistraffet är fyra års fängelse eller mer krävs fem års erfarenhet och en 18-timmars utbildning. Detta låter rimligt, men i praktiken säger fem års erfarenhet ingenting om kvaliteten på advokatens arbete. En advokat kan ha hanterat få och enkla mål men ändå få försvara någon i en av de mest komplexa rättsprocesserna.

Vid brott där minimistraffet är under fyra år räcker det med en 18-timmars utbildning. Detta innebär att en advokat utan brottmålserfarenhet alls kan försvara en misstänkt i allvarliga mål som grova narkotikabrott eller sexualbrott.

Turordning viktigare än erfarenhet

Domstolarna är inte formellt bundna av kölistan, men den används ändå som huvudregel vid fördelning av uppdrag. Resultatet blir att en mindre erfaren advokat kan få ett försvararuppdrag enbart på grund av sin plats i kön, medan en skickligare försvarare förbises.

Advokaten kan låta en kollega ta över

Även om domstolen utser en advokat som uppfyller kvalifikationskraven, kan denne lämna över stora delar av uppdraget till en kollega på samma byrå – även om den kollegan inte uppfyller kraven.

Domstolen tror sig ha utsett en erfaren advokat, men i realiteten kan försvaret skötas av någon som saknar den kompetens som krävs.

Bristande kontroll av kompetens

Det finns ingen faktisk granskning av advokaters kvalifikationer. Istället bygger systemet på självrapportering, där advokater själva intygar att de uppfyller kraven utan att behöva bevisa sin erfarenhet.

Det innebär att advokater utan praktisk erfarenhet av brottmål ändå kan få uppdrag där en misstänkt riskerar långa fängelsestraff.

Ett hot mot rättssäkerheten

Systemet ger en illusion av kvalitet, men i verkligheten är det godtyckligt och rättsosäkert.

Advokater får uppdrag baserat på turordning istället för skicklighet, de kan lämna över uppdrag till mindre kvalificerade kollegor, och det saknas en oberoende kontroll av deras kompetens.

Den misstänkte kan inte lita på att få en kompetent försvarare, trots att det handlar om en rättegång som kan avgöra hans eller hennes frihet.

Det är inte ett rättssäkert system – det är en allvarlig brist som måste åtgärdas.